ett tragiskt farväl, ett jobbigt avslut och en ny början.

Igår satt jag i en bil, i plågsamma timmar upp till Kalmar län, för att ta farväl till en avliden vän till mig och det var något av det jobbigaste jag varit med om på länge.

Just vid dessa stunder, när något så drastiskt händer i ens liv, då man är totalt maktlös på detta vis, är verkligen ett tillfälle att tänka på hur underskattat livet egentligen är. Det är jobbigt ibland, det gör ont rätt så ofta och mycket som händer är verkligen inte rättvist för någon. Det kommer alltid alltid, ske situationer man anser är orättvisa och plågsamma men vad skall vi göra åt saken förutom att lära oss att hantera det? Det är alltid okej att tänka, att sörja, att fundera och känna sorg och smärta och det är något man måste låta sig själv att göra. Svårigheten är ju att man lätt hamnar i ett slags ältande som inte riktigt vill ta slut eller att man blockerar känslorna för att inte behöva uppleva det jobbiga. Det här med balansen, att finna en gråzon är så djävulskt viktigt, precis lika viktigt som det är svårt. Livet är inte rättvist, och det kommer det aldrig någonsin att vara till fullo. Hitta din strategi för att inte fastna i ett ältande, hitta din strategi för hur du ska hantera känslorna om du låter dig själv bryta ihop, för strategier, sunda strategier, finns det verkligen gott om. Tänk på det, kära ni. Ta hand om er själva!

Det finns så mycket i livet att uppleva, saker och ting man inte vet om man faktiskt får uppleva, att upptäcka nya saker, uppfylla mål och drömmar, men det är du som måste våga ta det där stora jobbiga steget för att få reda på det, för att få svar. Jag tycker det är läskigt, men egentligen, så är det enda man äger är sitt eget liv, för det är bara jag som person som kan bygga upp en värld av trygghet jag trivs bra i, ingen annan.