en sådan äckligt, jobbig tårfylld dag

Fick lämna skolan allt för tidigt, panikångesten stegrade och stegrade och tårarna rann snabbare än min andning. Det är bara en äcklig tårfylld, ångestladdad dag, då allt är skit, då allt är fruktansvärt. Det är bara en sådan dag jag vill bli lämnad ifred, ligga under täcket och hoppas på att tårarna kommer ta slut. Det känns som att det sitter en kniv i mitt hjärta och det värker i hela kroppen. Jag känner mig så fruktansvärt rastlös på det där obehagliga sättet, jag lever med den där kroniska tomhets-ensamhets-känslan som vägrar försvinna idag, åh gud vad jag bara vill att det ska försvinna. 

Jag känner mig så ensam trots att jag har miljontals människor runtomkring mig, trots att jag har så många vänner, trots att jag har så mycket stöd, trygghet och kärlek i mitt liv. Det hemska tomrum jag äger, har jag ingen aning om hur jag skall fylla men allt är bara så himla plågsamt, jag kan inte sortera och idag får jag lov att bara ligga i sängen, känna, vara ensam och inte bry mig. Men jag ska, jag måste, för att jag behöver sortera saker och ting inför samtalet med terapeuten i morgon så jag kan få rätsida på allt det där som tynger mig just nu, jag får inte stanna kvar i detta mörker, det är så viktigt för mig att inte leva med detta själv, jag kan ju inte leva med detta själv, men idag struntar jag i allt, idag bryr jag mig bara inte.

Idag får vara den dagen, dagen då jag inte orkar, då jag inte vill någonting, och även om det är soligt och varmt ute idag så ser jag allt så himla nattsvart och känner en hemsk kyla.