vegan-dag

Igår hade jag en superfin dag med personal, vi åkte till Malmö och käkade bästa vegan-thai-maten på Vegegården och åkte sedan vidare till Astrid och aporna, köpte det mesta jag redan testat men även lite till, haha och självfallet var jag tvungen att köpa deras tygpåse hihi.

bääääästa maten 

otestade grejer heheh

trött,trött,trött

Jag har knappt orkat lyfta ett finger de senaste dagen, jag ligger mest på soffan och dricker te, fortsätter att bleka håret, sträck-kollar pretty little liars, solar och sover. På torsdag skall jag antagligen till Astrid och aporna igen så jag hittar nya saker att prova hihi.

Måste tipsa om mitt nya favorit-te som smakar choklad!
ÄLSKAR märket yogitea. Det är lite åt det dyrare hållet men det är sååå värt det.

Pyssel-projektet med stolen jag höll på med kommer upp på bloggen så fort den är klar hihi.
Toppen och kjolen är nya från H&M. Puss

om hur nära det kan vara att falla tillbaka till självskadorna.

Just nu känns allt bara så himla psykiskt påfrestande och jag har haft tankar på att falla ner i det där mörka hålet av rakblad och ångest, för det hade varit så jäkla mycket lättare att tänka på det än att hantera vardagen som känns för jävligt. Den där strategin använde jag mig av sen jag var liten tills 2013, så det är såklart att det är den första tanken. Det kommer säkert hända fler gånger, men varje gång jag står emot, desto svagare blir tankarna om självskadandet. Jag har skrikit, jag har gråtit, jag har varit arg och trott att allt var över de senaste dagarna. Men glädjen kom tillbaka, det var "enbart" mina hjärnspöken och känslor som sa att det inte var så. Hade jag lyssnat på dem, hade jag antagligen inte varit glad idag och följt med på utflykt med behandlingshemmet idag. Jag hade antagligen bara legat i sängen och gråtit. Sedan hade jag fått kämpa mig upp igen, för att inte låta bakslaget utvecklas till ett återfall.
Varje gång jag härdar ut mina självskadande tankar, ser jag fler och fler strategier jag använder mig utav som jag inte tänker på just i känslostormarna, för jag står ju emot. Jag skriver ner strategierna. Jag läser dem, jag använder dem. Och det fungerar för mig. 

För det där med att skada sig själv är en hemsk ond cirkel som kan kännas lätt att förstå sig på i stunden, fast i själva verket blir det så mycket värre så det är lätt att man i slutändan inte förstår varför man skadar sig själv så pass mycket. Självskadandet förvärrar alla problemen, stora som små. Då är det ännu lättare att man fortsätter skada sig och ångesten ökar åter igen, problemen blir fler och allt större och resultatet är bara ett rent helvete, där man inte längre ser sina vänner eller sin familj, och saker som kanske faktiskt är fina i sitt liv. Man glömmer lätt bort sina intressen och allt det där som kan få en att le. Allt man känner är ångest och fanskap och så var det för mig när jag självskadade. 

Självskador är aldrig en lösning på ett problem, det är oftast en strategi som förvärrar dem.

Behandlingshemmet var på stranden idag,
Vi solade och åt glass och det var en bra, fin dag.
 Det hade jag inte känt om jag föll tillbaka.

successivt förberedande för utslussning

Även om det är minst ett år kvar tills jag skall flytta och det är aldrig fel att smått börja förbereda sig, men under tiden skall detta användas i min nuvarande lägenhet på behandlingshemmet wiho! För mig är det ju superviktigt att jag trivs i mitt boende och att jag känner det som en fristad där jag kan slappna av. Så shopping på ekohallen och fina småsaker på Åhléns och finaste vattenkokaren på clas ohlson är vad jag fyndat de senaste dagarna. Kram.

 

supersöta skor för 99 ynka kronor på ekohallen! bäst

 

                         

Och denna skall jag fylla med fina, minnesfulla foton. <3

Det händer mig fortfarande..

Förändringar och framtid, saker jag inte kan förutse och det skrämmer ihjäl mig. Det kan fortfarande komma panikångest-attacker då jag tappar kontrollen över min kropp och hjärtat slår på tok för hårt och andningen avtar. Skillnaden idag och för mer än ett år sedan är att jag härdar ut och kan hantera det utan vassa föremål. Jag kan fortfarande ligga vaken om nätterna och ställa mig frågan om alla kamper är värda det, och om jag kommer att kunna må så bra jag önskar när jag inte längre bor på ett behandlingshem, när jag skall lämna mitt förflutna bakom mig. Och ibland, i stunder så känns det hopplöst.

• Kommer jag klara av att stänga en dörr för att öppna en annan?
• Kommer jag klara mig ute i livet utan att insjukna i anorexi eller bulimin igen?
• Kommer jag klara av att fortsätta att vara självskadefri?

Det känns ibland som att rädslan äter upp mig, att jag hamnar i träsket av för många funderingar och för många katastroftankar att jag glömmer bort det som faktiskt kan vara positivt. Och jag vet att det är normalt, och jag vet att det är okej att vara rädd, för det är nytt, och nytt är skrämmande.

nedstämd

I helgen har jag fått exakt noll saker gjorda. Jag har legat på soffan och inte rört en fena. Har bara inte orkat, har bara inte fått fram ett enda ord när personalen frågat hur jag egentligen mår. I morgon kommer min terapeut tillbaka från semestern (tack gode gud) och i morgon hoppas jag på ett möte för att få en bättre struktur på min vardag och få svar på alla frågor som snurrar i mitt huvud. Just nu har det blivit allt vanligare att jag ligger i sängen och gråter av utmattning. Jag behöver aktiviteter och komma utanför väggarna, jag behöver förhindra, hantera. I morgon skall jag göra upp en plan för hela veckan så jag varje dag har något att vakna upp till. Jag delar med mig mer av det inom kort, hoppas ni alla har haft en fin helg, kära ni.

En fin, solig, tankfylld fredag.

Idag har jag träffat en saknad vän till mig jag inte sett på superduper länge. Vi kollade på världens bästa film Frozen och åt vegan-sushi på Sumo sushi i Kristianstad. Nu tänker jag spendera kvällen på soffan framför rader av filmer!

För övrigt tycker jag detta är ett himla bra citat, det snurrar i mitt huvud ibland.

Gångerna när jag känner för att dra täcket över huvudet och gångerna jag inte låter mig själv göra det jag älskar för jag känner att allt är skit, gör mig ju bara blind för det fina i mitt liv. Därför fortsätter jag läsa detta citatet, för att påminna mig själv om att det finns ljus i de mörkaste stunderna, även om jag inte alltid kan se dem.